E. Renen som kulturbärare

1. E. Renen som kulturbärare

Rennäringen

Ungefär en tiondel av Sveriges samer är aktiva renskötare. För att få vara renskötare måste man enligt rennäringslagen vara medlem i en sameby. Samebyn utgör både en ekonomisk samarbetsform och ett bestämt landområde. Inom området får medlemmar i samebyn bedriva renskötsel. I delar av området får medlemmarna dessutom fiska och jaga. Samer i fjällsamebyarna flyttar mellan fjäll och skog eller kust, medan samer i skogssamebyar är stationära i skogsområden. Renskötselrätten grundar sig på begreppet urminnes hävd. Det är en äganderätt som förvärvats genom att man under lång tid brukat marken utan att någon hindrat en.

Renskötseln är grunden i den samiska kulturen och renskötaren är utifrån detta inte bara företagare, utan även bärare och förvaltare av ett kulturarv. Att lämna renskötseln kan vara väldigt svårt, eftersom man då ofta lämnar även å framtida generationers vägnar. 

I filmen berättar Marianne Gråik om effekterna av att lämna renskötseln: 

Renskötselåret

Det samiska året består av åtta årstider - därför kallas samerna de åtta årstidernas folk. Årstiderna beskriver renskötselåret. Arbetsinsatserna under de olika årstiderna kan se olika ut i olika samebyar, bland annat beroende på samebyns och renhjordens storlek. För en renskötare kan det under vissa tider på året vara omöjligt att lämna renarna eller överlåta arbetsmoment till andra. I grova drag kan renskötselåret se ut så här:

Ordförklaringar

Bevakning: Det finns många faror för renen och renskötarna måste därför ha tät tillsyn av renarna.  

Samling: Inför till exempel höst- och vårflytt samlas renhjorden. Samling av renar kan ta flera veckor. 

Flytt: Under vårflytten flyttar renskötarna med renarna från vinterbetesland till sommarbetesland. Renskötarna driver renarna långsamt med hjälp av skidor, hund och skotrar. Vårflytten tar mellan 1-2 veckor. Renarna är svaga efter ett sparsamt vinterbete och vajorna bär på nya kalvar och strävar instinktivt mot kalvningslandet.

På höstvintern sker flytten i motsatt riktning. När renhjordarna når vinterbeteslandet samlas de ihop i skiljningshagar för att delas upp i mindre vinterbetesgrupper. 

Då många naturliga flyttleder idag är förstörda av bilvägar, kalhyggen och vattenkraftsmagasin så transporterar vissa grupper sina renar med lastbil istället.

Kalvmärkning: Målet med kalvmärkningen är att märka varje kalv med samma märke som kalvens mamma (vajan) har. Efter att renskötarna har samlat renhjorden och drivit den till kalvmärkningshagen går man därför igenom alla samebyns renar tills alla kalvar blivit märkta. Hela samebyn arbetar tillsammans och ofta följer hela familjen med upp på fjället, om kalvmärkningen sker där. Skogssamebyarna stannar i skogslandet. Man märker kalvarna på nätterna eftersom det är svalare då. Kalvmärkningen är mycket arbetsintensiv och håller på i ungefär en månad.

Sarvslakt: I början på september börjar samebyn att samla ihop alla renar för sarvslakten. Rentjurarna har under höstsommaren vuxit rejält och det är hög tid för att slakta dem innan brunsten. Under brunsten blir köttet nämligen otjänligt.

Sarvslakten är ett tungt jobb. Hela renhjorden gås igenom via en mindre hage, där de kraftiga tjurarna fångas in med lasso och dras undan till slaktplatsen. Den största delen av en renskötares årsinkomst kommer från försäljning av kött i samband med slakten.

Renskiljning: När olika samebyars eller gruppers renar sammanblandas driver man in renarna för renskiljning. Detta görs för att spara på de egna betesmarkerna. Vid skiljningar kollar man även i vilken kondition renarna är. Behöver de flyttas till bättre bete? Behöver de stödutfodras? Behöver man slakta bort fler renar än de man slaktade under sarvslakten? 

Renens betydelse

Kärleken till renen är central för många i den samiska kulturen. Att arbeta inom rennäringen är ett sätt att leva, inte bara en källa till inkomst. Omsorgen om renarna innebär att renarnas behov kommer först, vilket kan vara svårt att förklara för de som inte lever i den miljön.  Laila Daerga har i sin avhandling etablerat uttrycket "reindeer cloud" för att beskriva hur renen genomsyrar allt och finns i medvetandet hela tiden. Detta innebär också att renen påverkar hälsan - både positivt och negativt. 

Oron och omsorgen för renen är central och många samer säger att "när renen mår bra, mår samen bra". Renens utsatthet för rovdjur, dåligt bete och undanträngning  (av skogsnäring, gruvnäring, turism, vindkraft) orsakar stress, ångest, oro och ekonomisk förlust för många renskötare. Detta påverkar hela familjen. Även barn, som inte är direkt aktiva i renskötselarbetet, kan påverkas negativt.  Ibland kan det vara svårt för utomstående att se sambandet. 

I filmen berättar Marianne Gråik om renens positiva effekter på hälsan: