Våld i nära relation i samiska och andra urfolkssamhällen

Det saknas kunskap om hur vanligt våld i nära relation är i samiska familjer i Sverige, men vi vet att utslaget på hela landets befolkning har ungefär 15 procent av kvinnorna och fem procent av männen utsatts för fysiskt våld av en partner. Vi vet också att utsatthet för våld har en stark koppling till både psykisk och somatisk ohälsa. Rapporten Våld mot samiska kvinnor konstaterar att 55 procent av de samiska kvinnorna har utsatts för sexuellt våld, 68 procent för psykiskt våld och 28 procent för fysiskt våld. Jämfört med icke-samiska kvinnor är våldsutsattheten större hos de samiska kvinnorna. Denna rapport innehåller ingen information om förövare. 

Internationellt har forskningen visat på en överriks bland urfolkskvinnor att utsättas för våld. Flera förklaringar till detta har framförts varav de flesta lägger vikt vid kolonisationen och dess konsekvenser.

Foto: Ann-Kristin Solsten

Kulturanpassat stöd saknas

I Sverige saknas kulturellt anpassade stödresurser för våldsutsatta samer, något som har mött kritik från både FN och Europarådet. Det innebär att det är extra viktigt att befintliga stödstrukturer inom vård, socialtjänst och civilsamhälle har tillräcklig kulturkompetens för att kunna möta och ta hand om våldsutsatta samiska kvinnor och barn.

 

Svårt att prata om våld

Det är svårt att prata om våld. För samiska personer kan det vara särskilt svårt. Den samiska samhällsstrukturen bygger på stora familjenätverk vilket kan göra konsekvenserna av att synliggöra våldet svåröverskådliga för den enskilda kvinnan. Normer som rör familjen kan innebära att familjens anseende sätts först, även om det innebär att problem döljs och enskilda tystas. Normer om den starka samiska kvinnan kan också ställa till det, om det uppfattas som att en kvinna inte alls borde hamna i en situation där hon blir slagen eller behöver hjälp. 

Det kan också finnas en rädsla för att synliggörande av våldet kan förstärka existerande rasistiska stereotyper om samer. Det är viktigt att förstå våld mot samiska kvinnor inom den kontext av rasism och diskriminering som beskrevs i kapitel 4. Rädslan för att spä på en existerande negativ bild av det samiska samhället kan handla om lojalitet, men också om att inte vilja öka risken för illa-behandling i framtiden. Att samer så länge har utsatts för rasism och diskriminering kan också ha fått till effekt att kränkningar normaliserats. 

Slutligen kan bristande tilltro till majoritetssamhällets institutioner hindra våldsutsatta samiska kvinnor från att söka hjälp. Man kan tro att man inte kommer att bli förstådd eller att man ska bli illa bemött.

 

I filmen reflekterar sjuksköterskan Stina Inga kring tystnaden om våld i nära relation i Sápmi.

  

  

Svårt att lämna

För kvinnor som lever i renskötarfamiljer kan steget att lämna en våldsutövande partner vara särskilt svårt, särskilt om det är partnern som arbetar med renarna. Konsekvensen kan bli att kvinnan tvingas lämna en stor del av sin identitet och kultur bakom sig. Om hon vill fortsätta vara en del av renskötseln efter separationen kan hon bli tvungen att fortsätta träffa sin förövare. Om hon dessutom inte har någon annan som kan sköta hennes egna renar riskerar hon att fortsätta vara beroende av den före detta partnern.

I filmen berättar sjuksköterskan Stina Inga mer om detta.

 

 

Erfarenheter och råd från professionella

Nasjonalt kunnskapssenter om vold og traumatisk stress i Norge har intervjuat 30 medarbetare inom välfärdssektorn om hur de upplever sitt arbete med våld i nära relation i samiska områden i Norge. Följande reflektioner kan vara värdefulla att ta med sig:

• Samisk språkkunskap hos den professionella kan vara viktigt eftersom en del utsatta föredrar att prata samiska. 
• Var observant på att de samiska språken kan sakna ord och begrepp som behövs för att prata om problemen. Det beror på att sexualitet, våld och övergrepp är tabubelagda ämnen. 
• Det är viktigt att den professionella har kunskap om mindre verbala och mer indirekta uttryckssätt såsom tystnad, kroppsspråk och metaforer.
• Personal som inte har samisk bakgrund kan behöva utöka sin kunskap om samisk kultur, samt vara måna om att signalera respekt och ödmjukhet. 
• Det finns en risk att professionella är för försiktiga när de ställer frågor om våld till samer. Samisk personal kan vara för försiktig eftersom samisk kultur har lärt dem att inte vara konfrontativa eller ställa raka frågor. Icke-samisk personal kan vara för försiktig av rädsla för att kränka. 
• Kom ihåg att samer är en heterogen grupp.

 Våga fråga!

Det är viktigt att vårdpersonal vågar ställa frågor om våldsutsatthet. Interna rutiner som rör våld i nära relation ska följas oavsett patientens eller brukarens kulturella bakgrund. Om du är osäker på hur rutinerna ser ut på din arbetsplats, eller känner att du saknar grundläggande kunskap om våld i nära relation, kan du efterfråga detta hos din chef.

I filmen ger Stina Inga sina råd till vårdpersonal: