År 1905 upplöstes unionen mellan Sverige och Norge, vilket innebar att gränsen mellan länderna stängdes. Renskötare som under lång tid vandrat med sina renar till norska kusten för sommarbete fick inte längre tillåtelse att göra det. Detta innebar att många stod utan sommarbete.

Från 1920 och ända fram till 1950-talet tvingade svenska myndigheter renskötande familjer från Karesuandoområdet att flytta söderut. För många var det svårt att komma till marker som varken de eller renarna kände till. Tvångsförflyttningarna splittrade släkter och familjer eftersom vissa var tvungna att ge sig iväg medan andra blev kvar.

För de samer som redan bodde i områdena blev nykomlingarna ofta sedda som ovälkomna inkräktare. Ingen hade frågat dem om det var möjligt att ta emot nya familjer och renhjordar. Ett annat problem var att själva renskötseln skiljde sig åt mellan grupperna. De nyinflyttade bedrev en extensiv renskötsel och brukade släppa djuren att beta fritt på våren. Detta skiljde sig från den intensiva renskötsel som sedan tidigare bedrevs i området. Efter några år hade den extensiva formen av renskötsel gjort det omöjligt att bedriva intensiv renskötsel. Konflikter uppstod som i vissa fall lever kvar än idag. 

I kultur och media

På senare tid har tvångsförflyttningarna uppmärksammats i kultur och media. Tre exempel är:

• Elin Anna Labbas bok Herrarna satte oss hit 
• Sameradions två reportage om konflikten mellan Vapsten sameby och Vapsten lappby