Inom samisk kultur betraktas naturen som besjälad. Det kan vara av både människor som har levt på platsen tidigare, och av andra osynliga krafter eller väsen.  Många förhåller sig till naturen som ett subjekt som man kommunicerar med, till exempel genom att be om lov innan man tänder en eld. 

Den som vistas i naturen kan uppleva sig få hjälp från osynliga krafter, men också bli hindrad från att utföra göromål. Kanske är det då ens förfäder som fortfarande finns i området och vakar över människor och djur? Även djurs och fåglars beteende kan varna om fara eller kommande dödsfall. Detta sätt att förhålla sig till naturen präglar många samer, men naturligtvis inte alla.

Andlighet kan hänga samman med platser som upplevs ha särskild betydelse. Platsen kan vara betydelsefull för den näring som bedrivs eller för att tillhandahålla mat eller rekreation. För många samer är bärplockning en meditativ eller till och med  andlig upplevelse. Känslan av att höra till en plats blir starkare om platsen varit viktig för släkten i tidigare generationer.  

I filmen berättar Marianne Gråik om markens betydelse: