Att växa upp som same

Att växa upp i ett samiskt sammanhang betyder inte samma sak för alla. Precis som det finns mängder av unika svenska uppväxter, finns det mängder av unika samiska. Även om detta kapitel försöker beskriva aspekter som är utmärkande för en samisk uppväxt, så har inte alla samiska barn och ungdomar de erfarenheter som beskrivs här. Förutom det mest basala - att alla familjer är olika - kan en samisk uppväxt skilja sig beroende på var i Sverige man bor, hur stark föräldrarnas samiska identitet är, om familjen har renar, om man pratar samiska hemma, om det finns samiska kamrater i skolan och så vidare. En viktig insikt är att barn inte automatiskt utvecklar en samisk identitet om inte föräldrarna aktivt arbetar för att det ska bli så. 

För de flesta svenska föräldrar är det självklart att deras barn kommer att utveckla en svensk identitet. Men för att ett barn som föds i Sverige ska utveckla en samisk identitet krävs vanligen ett ställningstagande och ett medvetet agerande från föräldrarnas sida. Detta innebär att samisk uppfostran till viss del går ut på att aktivt överföra en samisk identitet till barnen. Stödet för detta från majoritetssamhället är inte särskilt stort - många föräldrar berättar till exempel om skolornas svårigheter med att förverkliga barnens rätt till modersmålsundervisning.

Samisk barnuppfostran

Samiska barn uppfostras ofta för att bli så självständiga som möjligt. Detta handlar om att barnen tidigt ska kunna ta ansvar. Det kan också handla om att barn tidigt får lära sig att själv reglera sina känslor och att tillgodose sina egna behov av till exempel mat och sömn. Det kan innebära att man inte följer klockan på samma sätt som majoritetsbefolkningen, utan att barn lär sig att gå till sängs när de är trötta. Vuxna från majoritetssamhället kan ibland uppfatta att samiska barn tar ett ovanligt stort ansvar. Då kan det vara bra att veta att detta är en integrerad del av samisk uppfostran.

I filmen berättar Lotta Omma om vad som kan vara viktigt för vårdpersonal att känna till om familjeliv och  barnuppfostran: 

Samiska barn uppfostras in i en kollektivistisk kultur, vilket är en skillnad jämfört med den individualistiska kultur som är norm i Sverige. Storfamiljen är central för samiska barns uppfostran, inte minst för den kulturella överföringen. För många samiska barn tar släktingar så aktiv del att de blir vad man inom utvecklingspsykologin kallar "viktiga andra".  Det är också vanligt att föräldrar utser flera faddrar till sitt barn som fyller samma funktion som släktingar. Traditionellt har släktens och faddrars ställning varit så stark att det blivit betecknat som ett flerföräldrasystem. Ibland kan en moster eller annan nära vuxen följa med barnet på utvecklingssamtal utan att barnet tycker att det är något konstigt.

Storfamiljen och släkten är alltså både viktiga och en trygghet för barn och unga. Men i perioder kan det också kännas jobbigt att så tydligt placeras in i ett släktsammanhang. Särskilt tydlig kan dubbelheten upplevas under tonåren, då det är vanligt att vilja vara mer sin egen. 

 

Foto: Carl Johan Utsi

Press från flera håll

Psykologen Lotta Omma har ställt frågor till barn och unga i de fyra nordligaste länen om hur det är att växa upp som same. Resultaten visar bland annat att barn och unga kan känna en press att bevara det samiska. Pressen beskrivs som att den kommer inifrån dem själva och flera visade en medvetenhet kring exempelvis renskötselns utmaningar och de samiska språkens hotade ställning. Barnen och ungdomarna beskrev också en utifrån kommande press som handlade om till exempel ekonomin inom renskötseln och dåliga betesår. I detta sammanhang beskrevs också rasism, trakasserier och avundsjuka. Ungdomarna beskrev att fördomar om samer är vanliga och att dessa bygger på att folk i allmänhet vet väldigt lite om samer och deras historia. 

 
I filmen berättar Anna Edmondsson, från ungdomsorganisationen Sáminuorra, om hur samiska ungdomar upplever exploateringar.
 

En tänkvärd aspekt som framkom i Lotta Ommas studie är hur samiska ungdomar tar personligt ansvar i relation till majoritetssamhällets fördomar mot samer. I intervjuerna reflekterar ungdomarna över att bära kolt och dricka alkohol så att man blir berusad. Med kolten syns man mer och blir en lätt identifierbar individ. Det syns att man är same. Ungdomarna var medvetna om hur lätt något som en enskild individ gör kan generaliseras till att handla om samer som grupp. Som en konsekvens tänkte ungdomarna på hur de betedde sig när de hade kolt på sig, för att inte spela på majoritetssamhällets fördomar och öka rasismen.

Lotta Ommas forskning visar också att samiska ungdomar är stolta över att vara samer. Men samisk identitet kan också vara orsak till illabehandling. Vuxna har en viktig roll i att stötta barnet eller ungdomen att se det samiska som något positivt. Detta är inte enbart en uppgift för föräldrar utan handlar också om hur lärare och andra vuxna pratar om samisk kultur.  

I filmen berättar Anna Edmondson, från ungdomsorganisationen Sáminuorra, om hur vi kan hjälpas åt att stärka samiska ungdomar. 

 

Att vara ung same i stan

I takt med att urbaniseringen har påverkat Sápmi har städerna vuxit fram som nya och viktiga samiska mötesplatser. Precis som andra ungdomar flyttar många samer till städerna för att studera och en del blir kvar. Andra är uppvuxna i staden och har levt hela sitt liv där. En forskningsstudie som bygger på intervjuer med samer i storstad visar att möjligheten att utveckla en samisk identitet i stadsmiljö ofta handlar om möjligheten att göra den samiska världen till en del av vardagen. Är det möjligt att läsa samiska i skolan? Finns samiska mötesplatser? Att det samiska får ta plats i det offentliga rummet, till exempel genom samisk skyltning, kan också upplevas som viktigt. En forskningsstudie lyfter fram vikten av samiska events, såsom Samiska veckan i Umeå. 

I filmen berättar Levi Karvonen om sina erfarenheter av att vara ung same och möta fördomar i södra Sverige. 

 

Att vara same i stan kan också vara förknippat med frihet och öppenhet. I en intervjustudie berättade vissa informanter att det var enklare att vara öppen med sin samiska identitet i staden än i hemorten. Men när forskarna i samma intervjustudie frågade informanterna vilken plats de upplevde starkast samhörighet med, nämnde de flesta den plats där de hade sina samiska rötter.

Lästips!

Ann-Helene Laestadius har skrivit den så kallade Sopperokvartetten, som börjar med SMS från Soppero, och handlar om 13-åriga Agnes som bor i Solna och lär sig samiska i smyg. En dag kommer ett sms från Soppero.