Direkt, strukturellt och kulturellt våld

Den norska sociologen Johan Galtung har sagt att våld existerar när människor påverkas så att de inte kan uppnå sin fulla potential antingen fysiskt eller existentiellt. Galtung pratar i detta sammanhang om tre former av våld: direkt, strukturellt och kulturellt våld. I detta kapitel kommer vi även att tala om extraktivt våld - våld mot marken.

Direkt våld drabbar människor direkt och kan, förutom fysiska angrepp, handla om de tvångsförflyttningar som ägde rum under 1900-talet.

Strukturellt våld verkar genom ojämlika förhållanden inbyggda i samhällsstrukturen. Det strukturella våldet kan vara svårt att upptäcka när man lever mitt i det, men kan göra lika stor skada som det direkta våldet. Exempel på strukturellt våld är osynliggörandet av samisk kultur och samisk historia. Forskare har visat att svenska läromedel nästan helt saknar relevant fakta om det samiska samhället och många vittnar om att de inte har fått lära sig om samisk kultur i skolan.  Majoritetssamhället okunskap om det samiska samhället drabbar enskilda samer. Ett annat exempel på strukturellt våld kan vara rovdjurspolitik, som försvårar möjligheten att bedriva renskötsel, eller regioners och kommuners strategier för tillväxt, som leder till exploateringar på renbetesland. När samiska barn inte får den modersmålsundervisning som de har rätt till kan det också vara ett uttryck för strukturellt våld.

Det kulturella våldet verkar för att få det direkta och strukturella våldet osynliggjort, eller åtminstone inte kännas som att det är fel.

^{Foto: Carl Johan Utsi}

Extraktivt våld 

Urfolksforskare talar också om våld mot marken, så kallat extraktivt våld, som något som särskilt drabbar urfolk. Det handlar om att extrahera stora resurser från marker och människor - exempelvis genom gruvdrift, skogsbruk och turism - och är något som upplevs gå på tvärs med den samiska traditionen.

Många samer har stark känslomässig koppling till traditionella samiska markområden. Det kan handla om platser där familjen verkat i generationer, andliga platser, eller områden som är viktiga för att kunna bedriva renskötsel. 

För samer som är verksamma inom traditionella samiska näringar kan konkurrerande markanvändning dessutom innebära stora påfrestningar och i förlängningen utgöra ett hot mot näringens existens och samernas hälsa. 

I filmen berättar Marianne Gråik om hur det är att förlora en del av marken:

    

    

Internalisering

Internalisering är ett begrepp som används inom psykologin. Det innebär att införliva andras tankar och värderingar i den egna personen. I situationer med ojämn maktbalans kan den dominerande partens värderingar och åsikter tas över och internaliseras som egna värderingar och åsikter. 

En konsekvens av den koloniala historien, och av samernas samlade erfarenhet av våld, är att majoritetssamhällets åsikter och värderingar om det samiska folket delvis har internaliserats av samerna själva. Många samer beskriver hur de lever med en bild av sig själva som sämre än andra. 

En bidragande faktor i denna process är att koloniseringen - med dess utövande av direkt, strukturellt och kulturellt våld - har skett med stöd av sådana institutioner som skolan, kyrkan, rättsväsendet, akademin och de demokratiska församlingarna. Koloniseringen av Sápmi har pågått så länge och varit så genomgripande att många samer ser på sig och sin kultur utifrån majoritetssamhällets  perspektiv.

I filmen beskriver Katarina Pirak Sikku hur denna internalisering har gått till: 

  

   

Dekolonisering

Idag pågår en process som benämns dekolonisering. Detta kan beskrivas som en strategi mot kolonisering och internalisering. Det första steget är att komma till insikt om att majoritetsnormen har internaliserats - att man som urfolk och enskild individ har påverkats i  synen sig själv och den egna kulturen.  Nästa steg handlar om att stärka och ibland återerövra traditionella kulturella värderingar och kunskaper.