Renskötares arbetsmiljö

Arbetsmiljön inom renskötseln kännetecknas av hög fysisk arbetsbelastning, periodvis långa arbetsdagar, tunga lyft och ensamarbete. Ibland finns inga valmöjligheter och renskötselarbetet måste  utföras även när det är stark kyla. Renskötsel bedrivs oftast i extrem glesbygd, långt från vägar och bebyggelse och det är inte alltid som det finns mobiltäckning. Renskötarna exponeras ofta för avgaser, damm, vibrationer och buller. Dessutom är renskötselarbete svårplanerat. eftersom renarnas behov hela tiden styr arbetet.

Renskötarens arbetsredskap är bland annat motorfordon som snöskoter, motorcykel, fyr-och sexhjulingar. Olycksrisken i renskötselarbetet är hög och fordonsolyckor i terräng  med kollisioner med stubbar och stenar är vanligt förekommande. 

Närkontakt med djuren innebär även risk för framför allt skador orsakade av renens horn, där skador i händer och ansikte är vanliga. Vid kalvmärkning och slakt ökar risken för knivskador. 

Vid stora händelser, som höstslakt eller skiljning, deltar ofta hela storfamiljen i arbetet vilket innebär att risken för skador ökar.

^{Foto: Carl Johan Utsi}

Muskuloskeletala besvär bland renskötare

Renskötsel är ett krävande arbete, både fysiskt och psykiskt. Forskning visar att vid jämförelse med andra yrkeskategorier inom bygg-, industri- och transportsektorn föreligger det högre förekomst av muskuloskeletala symtom från armbågar, händer, handleder och ländrygg hos renskötande män. Bland renskötande kvinnor har man funnit en högre förekomst av besvär i fotlederna.

I filmen berättar Laila Daerga om renskötares arbetsmiljö och arbetsvillkor:

    

Akut omhändertagande i extrem glesbygd

Olycka eller sjukdom kan uppkomma när och var som helst. För att det ska finnas en beredskap har konceptet "Akutsjukvård i extrem sjukvård" (AXG) utvecklats. Inom detta har bland annat samer som vistas i extrem glesbygd utbildats i en anpassad version av första hjälpen och hjärt- och lungräddning. Flera samebyar har genomgått utbildning.